Ibland är det lättare att bara vara. Att skriva ner exakt alla känslor, precis det man känner för just då. Som om det ska skickas, och sen bara radera ut allt. Som om det lästes, men ändå inte.
Ena timman kan vara som fairydust, den andra som svart kol. Men det spelar ingen roll, alla känslor är äkta för det.
Du och din blogg är oavsett vad, en del av min dagliga rutin. Jag kan inte förklara hur klockrent vartenda inlägg av dig är.
Jag sänder dig all lycka, glädje, tacksamhet och medkänsla till dig.
Because, You.Are.Awesome.

Lustigt, jag känner ju inte dig egentligen.
Unicorn.

hehe blev lite förvånad att se Dig sväva runt i en tumblr blogg! http://sugarplusugar.tumblr.com/page/236

Om du raderade den så var det fel för dig just nu, men någon annan gång är det möjligtvis rätt.. Jag tror mycket på att skriva av sig det som gör ont i en eftersom det bör hjälpa en att sätta ord på det man inte funnit ord för, se saken ur ett vidare perspektiv vid läsning av gammal ångest & kunna peka ut fällorna & kakorna – var man faller & vad som får en att resa sig. Antingen skriva i bloggen eller för dig själv, kanske för dig själv eftersom du känner dig osäker? Men att glömma är ingenting jag tror allt för starkt på även om det säkert är det bästa kortet för somliga. Men det som inte sätter sig i skrift eller tal tror jag istället sätter sig i andra delar hos dig, stannar kvar inne i dig & blir någonting oförklarligt som skaver & du kommer inte att komma ihåg varför.