
Jag var nyss på en presslunch för Oriflames nya naturliga hudvårdslinje. Presentationen hölls i närheten av mammas jobb så jag passade på att gå förbi och hälsa på henne. Inne på hennes kontor hittade jag den här bilden uppe på väggen, känner ni igen den lilla skitungen?
Titta vad fint! Tina Axelsson har ritat ett porträtt utifrån den här bilden på mig. TACK, vilken komplimang <3!
Jag har haft ett långt blogguppehåll kan man säga, nu har jag inte uppdaterat bloggen på snart en vecka, men jag har egentligen inte bloggat på riktigt på hela hösten. Jag vet inte om jag har tröttnat på att blogga helt eller om det är på grund av andra omständigheter, så som att jag känner mig extremt extremt ful = jag vägrar ta bilder på mig själv. Jag är just nu totalt ointresserad av att surfa runt och kolla på fina bilder = jag hittar inga random bilder att lägga upp i bloggen. Jag gör inget intressant = har ingenting att skriva om. Ja ni förstår, det blir lite svårt för mig att blogga då. Men jag vill samtidigt absolut inte skiljas från bloggen, det har trots allt varit mitt hjärtebarn i mer än fyra år. Kanske behövde jag bara skriva det här inlägget för att förstå att jag faktiskt vill blogga, eller sluta. Usch jag vet inte.
Gråtäcket som har lagt sig över Stockholm står nog i stor kontrast till Tanzanias savann som Fredrik befinner sig på. Men jag dricker extra mycket te, läser extra mycket böcker och tänder extra mycket ljus, försöker att intala mig själv att jag inte alls är avundsjuk på gassande solsken och vilda djur.
Jag har bokat uppkörning nu, det är ett tag kvar så jag hoppas att mamma hinner ta ett par till körtillfällen med mig innan dess. Längtarrrrr!















