Hjälp! Det är typ så jag känner nu. Jag sökte ju till nyckelviksskolan i våras, övertygad om att jag inte skulle komma in så lämnade jag in arbetsproverna. Min magkänsla hade rätt, jag kom inte in, utan hamnade på en reservplats. Jag blev inte det minsta förvånad och släppte tankarna om skolan med en gång. Förvånad blev jag däremot när jag fick ett mail för ett par dagar sedan där de sa att jag visst har kommit in. De hade inte fått tag i eleven framför mig så jag får börja istället.

Och det där hjälpet! jag känner, grundar sig i att alla andra elever började för över en vecka sedan. De har redan hunnit knyta an till varandra, varit på en övernattningsresa tillsammans och säkert tagit sin första after-school-öl tillsammans.

Idag måste jag jobba, men imorgon blir min första dag som student.

Jävlar vad jag är taggad! Jag ska gå på konstskola!